En förbisedd märklighet i kvantfysiken
En förbisedd märklighet i kvantfysiken: global beskrivning, lokal verklighet
Inom kvantfältteorin beskriver man ofta en partikel som en kombination av enkla vågrörelser. Var och en av dessa enkla vågor sträcker sig, i teorin, över hela universum. Ändå upplever vi alltid partiklar som lokala – de befinner sig på en plats och rör sig längs en bana.
Här finns en förbryllande kontrast: den matematiska beskrivningen är global, men det vi ser i verkligheten är lokalt. Lokaliteten uppstår inte av sig själv, utan genom att vågorna samverkar på ett mycket finstilt sätt: de förstärker varandra inom ett begränsat område och tar nästan helt ut varandra överallt annars.
Translationssymmetri och vågor
En grundläggande symmetri i fysiken är att lagarna är desamma oavsett var man befinner sig i rummet. Denna så kallade translationssymmetri innebär att man kan beskriva rörelser som kombinationer av rena vågor med välbestämd våglängd. Varje sådan våg finns överallt samtidigt – i matematisk mening.
Detta leder till en märklig följd: även en partikel i en avlägsen galax beskrivs, i teorin, av vågor som sträcker sig ända hit. Men hos oss märker vi inget av dem, därför att summan av alla dessa vågor ger noll – utom i närheten av själva partikeln.
Vågpaket och lokalitet
För att beskriva en partikel på en viss plats kombinerar man många vågor med lite olika våglängder. Tillsammans bildar de ett vågpaket: ett mönster av konstruktiv interferens (förstärkning) inom ett begränsat område och destruktiv interferens (utsläckning) utanför.
När vågpaketet rör sig gör det det med en hastighet som alltid är lägre än eller lika med ljusets. Och även om varje enskild våg är global, blir den fysiska effekten lokal – tack vare den precisa samverkan mellan vågorna.
Varför det är märkligt
Lorentzinvarians – att fysikens lagar är desamma för alla observatörer som rör sig med konstant hastighet – brukar ses som den djupaste symmetrin i relativistisk fysik. Men ur detta perspektiv är det kanske translationssymmetrin som är mer mystisk: den gör det möjligt att beskriva lokal verklighet genom en uppsättning vågor som var och en är global.
Att lokaliteten ändå fungerar i praktiken beror på ett slags finjusterat samspel mellan dessa vågor, där information och orsaker fortfarande följer ljusets gränser.
Sammanfattning
- Grundlösningarna till fältekvationerna är globalt utbredda vågor.
- Lokala fenomen uppstår genom att vågorna tar ut varandra utanför en viss region.
- Translationssymmetri gör denna globala representation möjlig.
- Kausaliteten bevaras tack vare hur vågorna samverkar.
Detta är en detalj som sällan framhävs i populära framställningar, men som visar hur vår lokala erfarenhet kan uppstå ur en mycket mer global matematik.
Kommentarer