Imre Lakatos och forskningsprogrammens logik

Imre Lakatos: Forskning som myt och metod

Vad är vetenskap egentligen? De flesta skulle säga att vetenskap handlar om att testa hypoteser mot fakta. Men så enkelt är det inte, menade filosofen Imre Lakatos (1922–1974).

Lakatos föreslog i stället att vetenskap utvecklas genom det han kallade forskningsprogram. Ett forskningsprogram är inte bara en enskild teori, utan ett helt paket av grundidéer, metoder och hjälpantaganden. Programmet har en hård kärna (som inte ifrågasätts i första taget) och ett skyddsbälte av modifierbara delar som kan justeras när programmet möter motstånd.

Det viktiga, enligt Lakatos, är att forskningsprogram kan vara progressiva eller degenerativa. Ett progressivt program ger nya förutsägelser, nya fenomen att undersöka. Ett degenerativt program tvingas hela tiden lappa och laga utan att komma vidare.

Ett exempel från fysiken

Ta till exempel Newtons mekanik. I början var det revolutionerande och förklarade både planetrörelser och fallande äpplen. Men när nya anomalier dök upp (som Merkurius bana) blev det svårare att lappa. Då växte ett nytt forskningsprogram fram: relativitetsteorin. Einstein bevarade en del av den gamla hårda kärnan (t.ex. symmetri) men gav den en ny form.

Lakatos är särskilt intressant eftersom han ger oss ett alternativ till både naiv falsifikation och dogmatisk tro på rådande paradigmer. Vi kan fråga oss: Är standardmodellen fortfarande ett progressivt program? Är många-världar-tolkningen ett degenerativt sätt att bevara en föråldrad idé om objektiv verklighet?

Och ännu djupare: Kan nya ontologiska ramar — där medvetande, relationer och perspektiv är grundläggande — utgöra början på ett nytt forskningsprogram? Ett som inte bara bekräftar det vi redan vet, utan som visar vägen mot det ännu otänkta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

The Philosophy of Norwood Russell Hanson

Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms

Are Stars a Form of Life? A Metabolic Perspective