Inlägg: Är medvetandet en ”excitation” av ett fält?

Är medvetandet en ”excitation” av ett fält?

I fysiken beskrivs partiklar ofta som excitationer av fält: fotoner av fotonfältet, elektroner av elektronfältet. Denna föreställning ger oss en intuitiv bild av hur olika fenomen kan framträda ur något mer grundläggande. Frågan blir då: skulle även medvetandet kunna förstås i liknande termer? Här öppnar sig en möjlighet att vända på perspektivet och fråga om medvetandet självt inte är något som växer fram ur materia, utan tvärtom utgör det medium genom vilket materia, rum och tid existerar.

1. Ett fält som primärt

I fysiken betraktas fält ofta som de mest fundamentala byggstenarna: det är i fälten som partiklar och krafter har sitt ursprung. Om vi överför denna tanke till medvetandet kan vi föreställa oss att det inte är något som emergent uppstår i hjärnan, utan en slags grundläggande ”fältstruktur” som inrymmer universum. I ett sådant synsätt är det inte medvetandet som finns i rum och tid, utan snarare rum och tid som framträder i medvetandet. Detta innebär att de kategorier vi normalt betraktar som fundamentala – tidens gång, rummets utsträckning, materiens stabilitet – själva är former som uppstår inom ett djupare plan.

En sådan tanke förändrar frågeställningen i grunden. Istället för att undra hur materia kan ge upphov till medvetande, blir frågan hur materia kan uppstå i medvetandefältet. Ordningen blir omvänd.

2. Excitation som bild

Att tala om medvetandet som en ”excitation” är här en metafor. I fysiken syftar excitation på en väldefinierad förändring av ett fält, men i detta sammanhang kan det användas för att beskriva hur vissa mönster eller former träder fram i det grundläggande medvetandefältet. Ett enskilt medvetandetillstånd – en tanke, en känsla, en upplevelse – blir då som en våg på havet: en temporär form som aldrig är skild från havet som bär den, men som ändå har sin egen gestalt och riktning.

I denna bild är medvetandeakten både lokal och global. Den är lokal eftersom den uttrycks här och nu i en bestämd erfarenhet, men den är global eftersom den alltid bär på helhetens struktur. En ”excitation” i detta fält är alltså inte en isolerad partikel, utan en punkt där hela fältets ordning kommer till uttryck.

3. Koherens och världens framträdande

Varför upplever vi världen som sammanhängande? En möjlig förklaring är att olika former i medvetandefältet måste stå i relation till varandra för att en gemensam värld ska kunna framträda. Det är koherensen mellan dessa former som gör att vi kan dela erfarenheter och tala om samma universum. Rum och tid blir då inte neutrala bakgrunder som medvetandet råkar befinna sig i, utan ordningar som själva växer fram ur sammanhanget mellan erfarenheter.

Ur detta perspektiv är fysiska lagar inte externa regler som styr oss, utan uttryck för den struktur som krävs för att helheten ska förbli konsekvent när olika perspektiv jämförs. Symmetrier och konserveringsprinciper kan därmed tolkas som villkor för att medvetandefältet ska vara gemensamt för alla observatörer.

4. Konsekvenser

  • Omvänd ordning: Medvetandet blir inte en produkt av materia, utan materia en bestämd gestaltning av medvetandet. Det som vi uppfattar som fasta partiklar är då inte orsaken till medvetandet, utan dess uttryck.
  • Relationalitet: De lagar vi uppfattar som naturens lagar kan förstås som krav på ekvivalens mellan olika former i fältet. På detta sätt säkerställs att olika perspektiv inte leder till motsägelsefulla erfarenheter, utan tillsammans upprätthåller en gemensam och konsekvent värld.
  • Framväxande struktur: Rum, tid och energi är inte absoluta storheter, utan mönster som gradvis uppstår genom fältets dynamik, likt fasövergångar i ett komplext system.
  • Forskningens innebörd: Detta synsätt pekar mot att fysikens paradoxer – såsom kvantmekanikens dubbelhet eller relativitetens tidsdilatation – inte är tillfälligheter, utan djupare uttryck för just denna ordning i medvetandefältet.

5. Slutsats

Metaforen om medvetandet som en ”excitation” är mer än en språklig lek. Den kan fungera som en väg in i en radikal omvändning av perspektivet: att det inte är medvetandet som ska förklaras av fysiken, utan fysiken som ska förankras i medvetandets struktur. Om detta är riktigt, är medvetandet inte en slumpmässig biprodukt av kosmos, utan den grundläggande horisont i vilken en gemensam och konsekvent värld kan framträda över huvud taget. Att tänka i dessa banor innebär inte att vi överger vetenskapen, utan att vi söker dess djupaste förutsättningar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms

Bild
Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms By Gustaf Ullman Introduction Digital art can explore concepts and techniques rooted in mathematics. One such method involves the use of two-dimensional Fourier transforms to create intricate and randomized patterns. This article outlines how to generate "lumpy" spatial frequency images in CMY (cyan, magenta, yellow) using a simple mathematical framework. Method The process begins with a radially symmetric function, such as: f(r) = A exp(-br) where r is the radial distance from the center of the image, A is the amplitude, and b controls the frequency distribution. This function is then assigned a random phase for each pixel, sampled uniformly between 0 and 2π. After applying a 2D Fourier transform to the resulting function, the output image exhibits a "lumpy" pattern, with spatial frequencies distri...
Läs mer

The Philosophy of Norwood Russell Hanson

In the philosophy of science, names like Popper and Kuhn are well-known. We occasionally hear of figures like Feyerabend and Lakatos as well, yet Norwood Russell Hanson is rarely mentioned. Kuhn was inspired by his philosophy, but actually I like the original better. Hanson was influenced by Wittgenstein’s later philosophy, particularly the idea that meaning and perception are shaped by our conceptual frameworks and language. From this, Hanson developed his notion of “theory-ladenness,” arguing that scientific observation is never purely objective but always influenced by prior knowledge and theoretical commitments. This view, foundational to Hanson’s work, highlights that in science, what we see depends on how we understand—a perspective that also influenced thinkers like Kuhn. Norwood Russell Hanson argued that observation in science is never purely objective; it’s always influenced by prior theories, beliefs, and expectations—a concept he called “theory-ladenness.” He believed that ...
Läs mer