Varför jag inte tror på materialismen

Varför jag inte tror på materialismen

Materialismen framställs ofta som det självklara, nästan neutrala, antagandet i vår kultur: världen består av materia, och medvetandet måste förklaras som en biprodukt. Men det finns skäl att ifrågasätta detta, och ett av de starkaste skälen kommer faktiskt från fysiken självt.

Fysiken och materiens upplösning

I stort sett allt vi kallar ”materia” har en exakt matematisk representation i standardmodellen. Elektroner, kvarkar, fält och krafter – deras egenskaper uttrycks i termer av matematiska symmetrier och relationer. Nästan inget av det vi tillskriver ”materien” går bortom denna matematiska beskrivning. Om något är en illusion, då är det i själva verket materien i sin naiva mening.

Här ansluter jag mig till ontologisk strukturell realism: vetenskapen når inte ”tinget i sig”, utan endast dess strukturella relationer. Och den materiella sidan av detta ”ting i sig” framstår snarast som en metafysisk rest – något som vi aldrig direkt erfar, men som vi ändå låter utgöra världens grund.

Medvetandet som det givna

Kontrasten blir tydlig om vi vänder oss till vår erfarenhet. Jag har aldrig erfarit ”materia” som sådan. Inte ens när jag trampar på en spik erfar jag ”spiken”, utan smärtans kvalité, qualia, i mitt medvetande. Det jag har omedelbar tillgång till är just medvetandet. Materien däremot framträder endast genom matematiska beskrivningar och genom erfarenheter i medvetandet, aldrig som något självständigt.

En inverterad Dennett

Filosofen Daniel Dennett har hävdat att medvetandet är en illusion, medan materien är verklig. Men man kan lika gärna vända på detta. Varför anta en obeskrivbar aspekt av materien – en aspekt som vi aldrig kan erfaras – som grund för vår ontologi, när vi redan har en obeskrivbar aspekt som vi faktiskt erfar direkt, nämligen medvetandet?

En sådan ”invers Dennett” innebär att vi ifrågasätter själva existensen av den icke-matematiska, obeskrivbara materien. Materien finns i våra beskrivningar och i våra upplevelser, men inte som något bortom detta. Medvetandet däremot kan inte reduceras bort – det är den horisont där allting annat framträder.

En ny syn på realism

Min hållning är en strukturell realism: världen finns i kraft av sina lagbundenheter. Men verkligheten är inte någonting skilt från oss, utan det som framträder i medvetandet. Att kalla detta ”ontologisk strukturell realism” är ett sätt att framhålla att materien, så som den föreställs i vardagligt tal, inte är den yttersta verkligheten.

Snarare är det relationerna – och det medvetande i vilket de erfaras – som utgör den verkliga grunden.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms

Bild
Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms Creating Digital Art Using 2D Fourier Transforms By Gustaf Ullman Introduction Digital art can explore concepts and techniques rooted in mathematics. One such method involves the use of two-dimensional Fourier transforms to create intricate and randomized patterns. This article outlines how to generate "lumpy" images in CMY (cyan, magenta, yellow) using a simple spectral construction. Method The process begins by specifying a radially symmetric amplitude profile in the spatial-frequency domain , for example: f(r) = A exp(-br) where r is the radial frequency (distance from the center in the Fourier plane), A is an amplitude scale, and b controls how quickly the spectrum decays with frequency. Next, assign a random phase to each Fourier coefficient, sampled uniformly in [0, 2π) , and form a complex spectrum F(k) = f(|k|) · exp(iφ(k)) where...
Läs mer

Observer‐ekvivarians och symmetrins ursprung - en översikt

Observer‐ekvivarians och symmetrins ursprung — en översikt Det finns en gammal idé inom fysiken som ofta tas för given: att naturens lagar är desamma för alla observatörer. Inte bara i grova drag, utan exakt. Oavsett vem man är, var man befinner sig, eller hur man rör sig, ska man kunna göra fysik på samma sätt som alla andra. Men vi ställer sällan den djupare frågan: Varför borde naturen vara på detta sätt? Vad är det som gör det nödvändigt att lagarna ser likadana ut från olika perspektiv? I min forskning försöker jag svara just på den frågan. Resultatet är ett ramverk som visar något ganska radikalt: Symmetrierna i fysiken kanske inte är empiriska överraskningar — utan logiska nödvändigheter. 1. Perspektiv före fysik Utgångspunkten är enkel men kraftfull: En observatör är inte en person, utan ett perspektiv. Det kan vara ett koordinatsystem, ett referensramverk, ett val av struktur eller representation. Alla dessa perspektiv kan skilja sig å...
Läs mer

Inlägg: Är medvetandet en ”excitation” av ett fält?

Är medvetandet en ”excitation” av ett fält? I fysiken beskrivs partiklar ofta som excitationer av fält: fotoner av fotonfältet, elektroner av elektronfältet. Denna föreställning ger oss en intuitiv bild av hur olika fenomen kan framträda ur något mer grundläggande. Frågan blir då: skulle även medvetandet kunna förstås i liknande termer? Här öppnar sig en möjlighet att vända på perspektivet och fråga om medvetandet självt inte är något som växer fram ur materia, utan tvärtom utgör det medium genom vilket materia, rum och tid existerar. 1. Ett fält som primärt I fysiken betraktas fält ofta som de mest fundamentala byggstenarna: det är i fälten som partiklar och krafter har sitt ursprung. Om vi överför denna tanke till medvetandet kan vi föreställa oss att det inte är något som emergent uppstår i hjärnan, utan en slags grundläggande ”fältstruktur” som inrymmer universum. I ett sådant synsätt är det inte medvetandet som finns i rum och tid, utan snarare rum och tid som framträ...
Läs mer