Gustaf Ullman

Parallella världar och oändligheter i Mångavärldstolkningen Publicerat: 17 juni 2025 Mångavärldstolkningen (MWI) av kvantmekaniken må vara kontroversiell, men den har också ett fascinerande matematiskt djup: när ett kvantsystem decoherar, sägs hela universums vågfunktion “spricka” i en uppsjö av parallella världar. Hur många är dessa världar egentligen? Kontinuerliga utfallsrum och kardinaliteter I vardagsexempel – som att kasta en tärning – finns bara ett ändligt antal utfall (sex). Men i kvantfältteori mäts ofta kontinuerliga värden, till exempel fältstyrkor som kan variera fritt över ℝ. Mängden av alla reella tal har kardinaliteten 2 ℵ₀ (”kontinuum”). När man sedan betraktar hela fältkonfigurationer – det vill säga en funktionskurva ℝ³→ℝ vid varje ögonblick – får man en ännu större mängd: |ℝ ℝ³ | = (2 ℵ₀ ) 2 ℵ₀ = 2 2 ℵ₀ . ...

Tomita–Takesaki: Kvantfysikens dolda arkitektur Tomita–Takesaki-teorin är inte särskilt känd utanför specialistkretsar. Den dyker upp i kvantfältteorin, men sällan i populärvetenskapliga sammanhang. Ändå pekar den mot något som inte riktigt liknar de vanliga begreppen om partiklar, krafter eller vågor. Den handlar inte om vad världen består av, utan om hur den framträder ur ett perspektiv. I centrum står ett par (A, Ω) , där A är en von Neumann-algebra av observerbara storheter, och Ω är ett tillstånd. Men jag tolkar det som något mer än så: som ett observatörsperspektiv . Det handlar inte bara om vilket tillstånd världen befinner sig i, utan om hur världen träder fram relativt ett visst sätt att observera. I vanlig kvantmekanik talar man ofta om |ψ⟩ och ⟨ψ| som tillstånd respektive mätning. Men (A, Ω) är mer generellt. Det beskriver både ett tillstånd och ett fält av möjliga mätningar – inte en enskild frågeställning, utan en hel struktur av potentiell erfarenhet. Det...

London & Bauer: Medvetandet i kvantfysikens hjärta I en banbrytande artikel från 1939 föreslog fysikerna Fritz London och Edmond Bauer något radikalt: den kvantmekaniska vågfunktionen kollapsar först när en medveten observatör uppfattar resultatet. De tog alltså Köpenhamnstolkningen ett steg längre. Enligt London & Bauer räcker det inte med en fysisk mätapparat – det krävs en subjektiv akt av introspektion för att världen ska "välja" ett bestämt utfall. Fenomenologi möter fysik Inspirerade av den filosofiska traditionen från Edmund Husserl beskrev de mätningen som en akt av objektivering – något som uppstår i medvetandet. Deras synsätt kan kallas en fenomenologisk epistemologi : världen blir bestämd i och genom perspektivet. I deras ord: "Det är först genom introspektionens medvetna akt som observatören blir medveten om ett visst resultat – och detta, enligt vår mening, är den enda verkliga 'kollapsen' av vågfunktionen." Före ...

Imre Lakatos: Forskning som myt och metod Vad är vetenskap egentligen? De flesta skulle säga att vetenskap handlar om att testa hypoteser mot fakta. Men så enkelt är det inte, menade filosofen Imre Lakatos (1922–1974). Lakatos föreslog i stället att vetenskap utvecklas genom det han kallade forskningsprogram . Ett forskningsprogram är inte bara en enskild teori, utan ett helt paket av grundidéer, metoder och hjälpantaganden. Programmet har en hård kärna (som inte ifrågasätts i första taget) och ett skyddsbälte av modifierbara delar som kan justeras när programmet möter motstånd. Det viktiga, enligt Lakatos, är att forskningsprogram kan vara progressiva eller degenerativa . Ett progressivt program ger nya förutsägelser, nya fenomen att undersöka. Ett degenerativt program tvingas hela tiden lappa och laga utan att komma vidare. Ett exempel från fysiken Ta till exempel Newtons mekanik. I början var det revolutionerande och förklarade både planetrörelser och fallande äpplen....